Jag (Helena) brukar ju hävda att jag är en av de lärarna som hinner med mitt jobb på den tiden jag har till mitt förfogande men även jag har arbetsminnet fullt av betyg och bedömningar i december för att sedan fylla på med julmat och julklappar. Därför är det nu så fantastiskt skönt att helt få ägna tid åt boken och skrivandet. Jag går in i någon slags bubbla och tillåter mig att ha boken framme i huvudet hela tiden.  Sitter just nu på Nacka Forums bibliotek (som vanligt) för att få lite ro att arbeta ostört. Just idag är det läsande av Håkans text står på programmet, igår var det skriva lite om digital kompetens. Imorgon hoppas jag att jag ska skriva lite själv igen även om det är det jag fasar för mest….utvecklande men som vanligt med sådant som befinner sig utanför komfortzonen…inte helt enkelt…

Jag kom och tänka på att jag, när jag intervjuades av Emil Jansson och Jörgen Florheden i deras podradio Plugget 2.0, välkomnade input om boken.

Länk till pod-radioprogrammet där jag bl.a. pratar om boken.

Länk till Plugget 2.0:

Så…har du något du vill delge oss, lämna en kommentar här är du snäll.

När jag skriver sitter jag på Nacka Forums bibliotek, har en skön blandning av jazz och blues i öronen och försöker skriva…

Vi skriver boken tillsammans, Håkan och jag, och det betyder ju at även jag måste skriva…Jag skriver mest blogg i vanliga fall och är van att få tycka vad jag vill utan att få kommentarer om just något annat än att någon tycker annorlunda. Nu skriver vi dock en bok som bottnar i forskning vilket gör att skrivandet, även om det tar sitt ursprung i vad jag tycker, vad jag upplever och i mina erfarenheter från mitt klassrum, ser lite annorlunda ut. Under de timmarna jag avsatt till skrivande idag läser jag de flesta. Idag har jag bl.a. plöjt Annika Liljas doktorsavhandling om förtroendefulla relationer mellan lärare och elev. När jag ibland får tillfälle att prata om hur man ska lyckas med sin 1:1-klass brukar jag alltid hänvisa just till att de förtroendefulla relationerna mellan lärare och elev gör allt enklare, roligare och bättre.

Annars då? Hur går det med skrivandet? Håkan har haft lite paus ifrån skrivandet till förmån för en massa föreläsningar och har mest fungerat som sparringpartner till mig men envisa rykten säger att han ska börja på allvar med boken i veckan som kommer. Det ser jag verkligen framemot. Det är häftigt att läsa hans text och på komma med synpunkter och instick i den.

Vi håller också på att titta och tänka lite på hur man som läsare lättast kan ta till sig vår bok. Hur kan vi som författare stötta själva läsandet? Kanske gör vi instuderings/diskussionsfrågor? Kanske en introduktionsfilm? Vi vill ju så gärna att digitaliseringen ska lyfta skolan. För övrigt är det just det som är titeln på boken, som kommer i maj:

”Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik”

Ett bokomslag säger du? Eftersom det är tanken att vår bok ska komma ut i maj ska den finnas med i katalogen som kommer på våren och eftersom katalogen ska finnas i pappersform måste denna tryckas och så vidare, det innebär att vi redan har bestämt hur bokomslaget ska se ut.

Förmodligen är detta enklare att göra när innehållet är färdigt och man kan be formgivaren att läsa boken kanske men å andra sidan vet vi ju vad vi vill säga med boken.

Vi skriver ju en bok om IT som inte handlar om IT, hur visar med det grafiskt? Hur kan man med en bild säga att det är ”gammal hederlig pedagogik” som behövs för att få skolan att lyfta? Att IT enbart är katalysatorn, vägen , inte målet, att kärnvärdena består?  Hur kan man se på boken att den inte handlar om app-tips, att den inte är en instruktionsbok i programmering?

Jag tror att vi har kommit överens om ett nu…jag visade det för mina elever i 9a och de tyckte det var jättecoolt.

Nu är vi igång med skrivandet, vi och vi…I början är det Håkan som skriver då mycket av det första i boken tar avstamp i hans forskning. Min roll blir annorlunda då. Jag tänker att jag försöker läsa Håkans text dels med ”mina egna ögon” då jag sätter mig in i texten och ser till att jag förstår det och står för den, det är ju ändå vår bok tillsammans. Sen försöker jag läsa texten även med en blivande läsares ögon där jag försöker förhålla mig neutralt kritisk till om mina kollegor förstår och ta till sig texten, så att vi inte hoppar över tankesteg som vi själva tagit så många gånger att vi glömmer bort dem.

Hur delar man sedan med sig sina tankar om vad någon annan har skrivit? I skolsituationen önskar vi lärare ofta enskild tid med varje elev för att gå igenom vad denne har skrivit. Så är ju sällan fallet och i mitt och Håkans samarbete försvåras just denna typen av möte dessutom genom att Håkan bor i Jönköping och jag i Nacka. En del kan man ta via telefon/skype men då krävs det ju att vi har tid samtidigt att pratas vid och gärna framför en skärm också med texten tillgänglig.

Idag testar jag några andra sätt att dela med mig mina tankar om Håkans text. Jag spelade in med Jing (ett gratis skärminspelningsprogram) och visade på muspekaren i texten samtidigt som jag berättade om vad jag tyckte om enstaka ord samt hela stycken. Denna film läggs i molnet och Håkan fick en länk skickad till sig.

Jag har också testat att skriva in kommentarer direkt i wordfilen och dessutom kan jag ju faktiskt fota mina ”analoga” anteckningar i den utskriva versionen och skicka dem.

Efter ett par veckor av stiltje i skrivprocessen har vi tagit några steg närmre en färdig bok i veckan som varit. Vi har ju haft den fantastiska förutsättningen att det var fler fina förlag som trott på vår ide om bok. Av några olika anledningar blev de tillslut Natur och Kultur som kommer att stötta oss i processen från tanke till papper.

I torsdags träffade vi förlaget och pratade om papperskvalitet, typ av bok, priser etc. Det känns märkligt att prata om så konkreta saker när boken än så länge mest finns i våra huvuden och inte ens där är helt formulerad ännu. Det är dock fantastiskt att få det förtroendet att få genomföra denna häftiga idé och att de litar så på oss och på att detta kommer bli bra.

Vi håller just nu på med att tänka runt titlar, jag och Håkan. Det är märkligt hur några få ord kan rymma så mycket och hur en så konkret fråga kan bli så filosofisk.